Julkort beställda

Den 20 december blir det dop i Öjebykyrka. Först hade vi tänkt ha dopet ute på Hattudden hos mamma och pappa, men så ändrade vi oss. Däremot blir fikat efteråt där, jag tror att det blir mysigt!
Jag är så glad över att min farbror Janne kommer upp från Skåne för att vara med på dopet och att även (min) Jannes pappa Jerzy kommer upp från Norrköping då. Riktigt kul. Ni är så välkomna! Ja ni andra med som är bjudna givetvis, men de två långväga är lite av en överraskning, en glad sådan!

Idag har jag och mamma varit och inhandlat diverse saker till dopet som börjar närma sig. Liam lyckades charma en hel affär. Han surrade på hela tiden: bababababababababa sa han högt och tydligt. Vi hörde hur människor på andra sidan "skeppen" skrattade och pratade om honom =) Det märks att han är i den åldern när han vill höras!

Äntligen har jag lyckats bestämma mig för vilket bild som ska bli julkort. De till och med beställda. Så nu väntar vi med spänning på resultatet!

Nu ska Liam få välling sen väntar "Flickan som lekte med elden"

Men först en bild på björnen:

6-månaderskontroll

Idag var det dax för 6-månaderskontrollen. Nu vägde han 9190 och var 71 lång. Liam ligger precis ett snäpp över "normal" kurvan. Och huvudomfånget var precis på kurvan. Så allt såg bra ut =) De tyckte att han var duktig på att titta ner på golvet efter tappade leksaker. Men när de hörde att vi hade en hund så förstod de att han brukar fokusera på henne när han sitter i sin stol, så då var det inte så konstigt!

Idag när Janne klev upp umgicks han med Liam och jag passade då på att både laga mat och städa - oj vad sånt går fort när man får göra det i fred. Men tror ni inte att "ungen" säger papapapa då när Janne leker med honom. Både jag och janne tittade på varandra. Janne sken upp som en sol och jag skrumpnade ihop som ett åskmoln....det kan inte vara möjligt!! Det måste ha varit en tillfällighet. Vem är det som varit hemma med honom, lekt med honom...ja burit honom.....den förmånen ska väl ändå mamman ha att barnet ska säga mamma först eller vovve eller vad som helst ....men inte pappa!!!! DET ÄR EN TILLFÄLLIGHET TILLS MOTSATSEN BEVISAS!

Igår gav jag mig på ett försök att ta julbilder på lillplutten, som ska skickas som julkort, men han ville inte riktigt som jag. Se själva:

Den annars så glada kille vi har ville inte bjuda på ett leende idag. Vi gör ett nytt försök igen imorgon.

Jag har ju lovat en bild på "umesyndromet" =) En liten "Toker", men en mycket mycket söt Toker:

Min Toker. Jag älskar dig!

Igår kom Peter hit och åt med oss. Vi gjorde lövbiff med en kesella/soltorkade tomaterfyllning som var super god (enligt mig). Sen bakade jag och Peter limpa när Janne hade åkt till jobbet. Det blev riktigt gott.

Nu ikväll har Oskar varit nere på tio till tolv och köpt karra till mig. Jag har ju inte ätit godis på hela helgen så jag känner att det är dags.

Alldeles strax är det dags för: Desperata hemmafruar, en thékopp och mys i soffan. Sweet!

Hemma igen

I måndags kom vi hem från Umeå. Vilken härlig helg vi har haft!

Vi har ätit gott, surrat och svamlat, hunnit på en loppmarknad, hälsat på och fikat hos Fanny (tack för gott fika), hälsat på hos Johan, Stina och Gry i Holmsund (vilket fint hus ni har), lagat julpesto och julgodis, strosa på stan och umgåtts.

Vi (eller rättare sagt mest Sara) har även hunnit ingripa i en barnmisshandel! Huga...så hemskt det var... Det var en man som slog sitt barn utanför MAXI ett antal gånger för att barnet inte lystnade på honom....

En riktigt mysig helg - en sån där helg man lever länge på! En sån helg jag saknar när jag är hemma i Piteå, En sån helg bara jag och Sara kan ha. Vi avlutar varandras meningar, vi sitter och tänker på en sak som inte hör till det vi nyss pratat om båda börjar prata om det samtidigt - lite som telepati, det är väl det som kallas systrar.

Liam verkar också ha trivts, han har varit på sitt strålande humör i stort sett hela tiden. Och vad han har busat. Han sken upp så fort han såg Sara, men det är väl självklart hon är ju så vacker och hon är ju Liams moster. Till min stora besvikelse glömde jag kameran, det får bli någon gammal bild istället.


Såhär lurig och busig har han sett ut i helgen! Han har även börjat med något nytt när vi varit i Umeå, vi kallar det Umesyndromet - han räcker ut tungan hela tiden, vad nu det ska betyda. Han liknar toker lite i snövit :) Sötungen. Ska försöka få det på bild :)

Tidigare skrev jag om att Sara fick blommor och att jag hade mina aningar om vem som skickat dem.....hm...det var inte som jag trodde. Saras hemliga beundrare var....håll i hatten....Svensk fastighetsförmedling! Som vi skrattade åt detta. =)

Jag har även hunnit agera mini elektriker hemma hos Sara. Snälla Sara byt glödlampor i båda stjärnorna så slipper jag vara orolig ;) Har du någon brandvarnare?

När vi kom hem så hade Janne hunnit bli riktigt förkyld och han ville inte smitta ner Liam så han åkte till huset och sov där natten mellan måndag och tisdag. Stackarn, han som lägtat så mycket efter gullplutten. Men i natt har han sovit med oss.

Tack Sara för en mysig helg. Den glömmmer vi aldrig. Puss på dig!