torsdag, april 1

Skärtorsdag

Då var det påsk då! För precis ett år sedan var jag inlagd i Sunderbyn för att lillskiten ville ut 8 veckor för tidigt. Jag och Janne hade varit ute och åkt längdskidor och vi åkte egentligen alldeles för långt, sammandragningarna började sätta igång ganska ordentligt! Jag var öppen 3 cm och livmodertappen helt utplånad, så jag blev ordinerad sängläge! Långfredag fick jag efter ganska mycket tjat komma hem, personalen ville att jag skulle stanna där över påsken, men jag vägrade, kunde väl lika väl ligga ner hemma som där. Så mamma och Peter hämtade mig i Sunderbyn, och Janne jobbade natt. Vi åkte raka vägen till stugan, eftersom att mamma inte ville att jag skulle vara själv om det skulle sätta igång. Personalen hade sagt att de trodde att han skulle komma inom 48 timmar.....vilket han nu inte gjorde. Väntan var lång....8 veckor och 2 dagar gick vi och trodde på allvar att han skulle titta ut. Liam var (och är) en envis rackare som tillslut valde att stanna tills det var dax på riktigt.

Nu är det prick ett år vi har bott ifrån huset, tiden går väldigt snabbt!


Igår kom Peter och Fanny hem från Umeå, de gjorde först ett stopp här... för att träffa mig inbillar jag mig, men jag vet ju att det egentligen är Liam =), innan de åkte vidare till Hortlax.

Ikväll är vi bjudna på middag hos Uffe och Sara. Vilken lyx!

1 kommentar:

  1. men vilken busig kille som skrämde upp er i onödan...skönt dock att slippa prematuravdelningen på BB och allt som hör det till... jag är oerhört glad att vi också slapp det (om nu inget är fel på bebisen vill säga)...hoppas dock han kommer ut NU på bums...=)

    kram//Linn

    SvaraRadera